2018-04-22
Förlamande Besked: Aviccii är död.
När nyheten anlände till mig blev jag alldeles kall. Jag kände det som en personlig och väldigt nära förlust. Kunde inte sätta ord på det. Det var liksom så oerhört förkrossande och förlamande. Tim ”Aviccii” Bergling är död. Det slog ned som en blixt det gjorde ofantligt ont. En ung kille i sin bästa ålder ska inte behöva vara så utsatt av livet. Inte behöva prestera och leverera mot sitt inre motstånd. Nånting var fel inom honom men jag upplever att få i hans ledarstab ville lyssna. Det handlade om pengar, löften och en massa människor som skulle känna sig svikna och lurade. Vilken oerhörd press. Jag såg dokumentären om honom som gjordes 2017. Och jag grät oerhört och kände mig så ledsen, maktlös men också arg.
Arg över att prestationen alltid ska vara så intensiv, och att man ur talanger/ambitiösa alltid ska krama ur det sista. Gång på gång säger han att han inte pallar, han orkar inte , han har ångest han vill ställa in alla spelningar – men får till någon slags kompromiss och gör några spelningar som är bokade men känner hela tiden att han sviker men att han inte längre orkar. Han slits med en ångest som stundtals är oerhörd. Jag fungerar i stort sett som han beskriver sitt liv men så klart i en mycket mindre skala. Medan jag oroar mig för kunder, kollegor och chefer så ska han oroa sig för en hel värld. Jag finner inga ord. Alla människor med detta driv och lojalitet behöver hjälp, behöver någon som säger stopp. Och det måste komma från rätt källa. I Tims fall borde enligt min uppfattning managern/producenten/bokaren m fl hjälpt honom att få vila mellan varven. Då minskar skuldkänslan och skammen väsentligt mot om någon utanför ”cirkusen ” kommer med rådet. Till Mamma Anki och Pappa Klas samt till Tims syskon och vänner har jag inga ord i världen som kan hjälpa men jag skickar er så mycket kärlek och så mycket omtanke det bara går. #vilaifridaviccii #aviccii #kärlektillaviccisfamiljochvänner .
2018-04-21
Sorgligt hälsobesked.
Min käre svärfar Ingvar ( ja jag kommer alltid kalla honom svärfar ) har fått ännu ett oerhört tråkigt besked gällande sin hälsa. Utöver all smärta i leder, trycket över bröstet, tröttheten och huvudvärken har han nu också fått besked om att han har tumör – förmodad Lymfkörtelcancer. Det gör så ont att han just ska drabbas av ännu mera bakslag. Han har haft så det räcker nu. Han är otroligt sansad men man kan ändå helt naturligt ana en oro över hur han ska klara behandlingen t ex. Det är också så klart pressande för Ulla och även för oss övriga närstående. Jag är på djupet riktigt ledsen och orolig.